SÄLLSKAPET FÖR FOLKUNDERVISNINGENS BEFRÄMJANDE INOM GÖTEBORGS STIFT

STADGAR:

Sid 1  | 2  | 3  | 4  |5

   
BAKGRUND:

Sällskapet för wexelundervisningens befrämjande inom Göteborgs stift grundades 1824.
Idén kom från ett Sällskap med samma namn i Stockholm, grundat 1822.
Syftet med föreningen var som namnet antyder att underlätta för och höja den allmänna folkbildningen. Ett problem var vid den här tiden att de flesta barns skolning skulle bekostas av de lokala myndigheterna, dvs i förlängningen de boende i området. Få kunde betala för att låta sina barn gå i skolan, och än färre ville eller kunde bekosta andras barns utbildning. Det fanns statliga skolor, men de var till för att förse staten med tjänstemän och inget för vanlig mans barn.

Växelundervisningen var en förhållandevis billig lösning på problemet: endast en lärare och en stor skolsal krävdes för att ta hand om hundratals elever. Läraren övervakade klassen men det mesta av undervisningen sköttes av sk monitörer, dvs. mer försigkomna elever.
Läs mer om växelundervisningen

En göteborgare som intresserade sig för växelundervisning var köpmannen Olof Melin.
Han var en åttabarnsfar med ett stort intresse för pedagogiska frågor. 1823 tog han kontakt med P. R. Svensson, sekreterare i det Stockholmska sällskapet, för råd om hur man startade en växelundervisningsskola. Melin vände sig sedan till en grupp inflytelserika göteborgare med ett förslag om att starta en skola samt ett växelundervisningssällskap i staden.

Sällskapets grundande skedde vid ett möte i februari 1824 då ordförande och stadgar utsågs. Melin erbjöds dock inte någon plats i dess styrelse och medverkade inte heller vid nästa möte, när frågan om att starta en skola diskuterades. Det skall dock nämnas att Melin, om än genuint intresserad av skolfrågor, också var en affärsman som i skolprojektet såg en möjlighet att bli av med outhyrda lagerlokaler. Han gav sedermera ut en läsebok, ”Försök till ny underwisnings-metod”, som var före sin tid i användandet av ljud-metoden för läsinlärning.

Ordförande och drivande kraft i Sällskapet blev istället biskop C. F. af Wingårdh. (Därefter har samtliga ordförande i sällskapet till dags dato varit stiftets biskop). Sällskapets stadgar följde i det stora hela Stockholmssällskapets, med undantag för den skola som Sällskapet i Stockholm drev, där blivande lärare kunde praktisera växelundervisning. Någon sådan grundades aldrig i Göteborg, där Sällskapet nöjde sig med att förse existerande växelundervisningsskolor och lärare med skiffertavlor, grifflar, läs- och räknetabeller och andra hjälpmedel. Vidare bekostade man spridning av pedagogiska skrifter ”för de ringare folkklassernas undervisning”.

Biskop af Wingård blev 1839 ärkebiskop och flyttade till Stockholm. Därefter verkar sällskapet ha gått i stå. Någon ny ordförande utsågs inte, inga möten hölls och styrelsen förnyades inte när någon ledamot avgick. 1863 kvarstod endast styrelsemedlem, kassaförvaltaren L. Bergman, som envist fortsatt att kräva in medlemsavgifter. I april 1863 kallade han till ett möte med Sällskapet, det första på 24 år. Under denna tid hade allmän folkskola införts och växelundervisningen prövats och funnits behäftad med allt för många nackdelar. 1864 kom ett statligt krav på att alla elever skulle undervisas direkt av läraren. Växelundervisningens tid var över.

Ett Sällskap för folkundervisning
1842 infördes den allmänna folkskolan. Några kommuner fanns inte utan skolan låg under de kyrkliga församlingarna. I större städer som Göteborg fanns alltså ingen gemensam skolstyrelse. För att kunna driva ett någorlunda effektivt skolväsen gick de göteborgska församlingarna ihop och bildade Göteborgs allmänna folkskolestyrelse. En av skolstyrelsens initiativtagare var S. A. Hedlund, samme man som låg bakom såväl Göteborgs museum som dess skolmuseum.

Frågan om Sällskapets namn och uppgift stod på dagordningen 1800-talet ut. Vid mötet i april 1863 valdes biskop Gustaf Daniel Björck till ordförande i sällskapet. Även ny styrelse och något förändrade uppgifter utsågs; sällskapet stöttade fortfarande skolor med läromedel, men gick också in med bidrag till folkskolebibliotek och lärarmöten. Ett första sådant möte hölls med framgång 1869. Växelundervisning bedrevs dock fortfarande på sina ställen, och sällskapets medlemmar var inte riktigt redo att ge upp växelundervisningens befrämjande. Så ivrade till exempel Th. Blomstrand för växelundervisningens återkomst i Sällskapet ända till sin bortgång 1893.

En lösning på frågan kom först några år in på 1900-talet. 1906 kunde man enas om ett förslag, som i mars 1907 godkändes av Kungl. Maj:t. Sällskapet döptes därmed om till Sällskapet för folkundervisningens befrämjande inom Göteborgs stift (i enlighet med det stockholmska sällskapet), och skulle enligt de nya stadgarna skapa och upprätthålla en ständig utställning av undervisningsmateriel.

Folkskoleinspektör J. M. Ambrosius fick tillsammans med slöjdinspektören Hans Hallén, överläraren Johannes Ohlander och folkskolläraren C. J. Gardell uppdrag att skapa en sådan ”ständig utställning”, döpt Göteborgs skolmuseum. 

Att få pröva och känna på
Skolmuseet skulle inskaffa ”det bästa och nyaste på undervisningsmaterielens område” för att ”gifva lärare och skolmyndigheter tillfälle att jämföra och välja ut det ändamålsenligaste och för var och en mest lämpade på området i in- och utland”. Ända in på 1960-talet var detta museets kärnverksamhet. Vid det laget hade växande samlingar med äldre föremål, en mager budget och en exploderande läromedelsmarknad med allt fler dyrbara tekniska apparater lett till att skolmuseet valde att sadla om till att bli museum på heltid.

Skolmuseet drevs av en föreståndare samt en styrelse bestående av medlemmar ur Sällskapet, samtliga med bakgrund i skolvärlden. Den första styrelsen utgjordes av Ambrosius (ordförande), Hallén, Ohlander, Gardell samt John Ekström, museets föreståndare, som också var sekreterare. Han ansvarade för verksamhetens drift, de första åren tillsammans med en kvinnlig museivakt/städerska, som bodde i lokalerna.

Från och med 1920-talets början stod Göteborgs skolstyrelse för museets lokalkostnader, medan Sällskapet bekostade driften. Enligt stadgarna skulle 2/3 av Sällskapets avkastning gå till museet, men några större summor blev det aldrig. 1968 vände sig museets styrelse till kommunen med frågan om att ta över driften av museet i sin helhet. Svaret kom att dröja länge, men frågan ledde i varje fall till ett ökat kommunalt stöd. Skolmuseet fick därmed möjlighet att annonsera om verksamheten, att ta in lärare till visningar och museiutbildad personal att se över samlingarnas vård och förvaring.

Kommunen tar över
Stadsdelsnämndernas införande 1/1 1990 ställde frågan om skolmuseets framtid på sin spets.
Nu övergick ansvaret för skolan på varje enskild stadsdelsnämnd, men ingen ville ta på sig kostnaderna för skolmuseets hyra. Efter en lång tids diskussioner och ett flertal alternativa lösningar beslöts slutligen att kommunen och museinämnden skulle gå in som ny huvudman för skolmuseet från och med 1/1 1991.

Organisatoriskt lades Skolmuseet under Historiska museet. Frågan om Skolmuseets framtida verksamhet var dock långt ifrån löst. Museinämnden hade inte fått några extramedel till Skolmuseets drift, och i januari 1993 överfördes därför samlingarna till Historiska museets lokaler och magasin. Ett halvår senare beslöts att skolsamlingen tillsammans med fem andra museisamlingar skulle bilda Göteborgs stadsmuseum.

Sedan Göteborgs kommun 1991 övertog huvudmannaskapet för skolmuseet har Sällskapet verkat som vänförening för samlingen. I denna roll har man bidragit till att samlingarnas uppordning och registrering, liksom till att ett flertal utställningar kunnat sättas upp. 2009 gav man ut skriften ”Hundra år i skolans tjänst”, som bl a berättar Skolmuseets historia.

Andra vägar till folkundervisningens befrämjande
Sällskapet har under 1900-talet stöttat annan verksamhet än skolmuseet. Man har hållit i skolköksundervisning och kartutgivning och gett tryckbidrag åt en lång rad skolhistoriska och pedagogiska skrifter..

2000 beslutade Sällskapet upprätta en hemsida för att sprida kunskap om sin verksamhet.
Denna har växt till två: en om skolsamlingen och en om Sällskapet, vilka sköts i samarbete med GR Utbildning och Göteborgs Stadsmuseum.

Vill du veta mer?
Här hittar du lästips

 
  
www.folkbildningssallskapet.se